Fifty-six tied heifers calving in autumn (trial I) and 21 tied heifers calving in late spring (trial II) were fed either a high or a low concentrate diet from 3 weeks before expected calving until 13 weeks after calving. Half the heifers in trial I were kept on concrete floors and the others were kept on rubber mats; all the heifers in trial II were on concrete floors. The hooves were trimmed and the soles were photographed 3 weeks before expected calving and again 13 weeks after calving. The photographs were evaluated, each claw was scored for sole haemorrhages, and the total score for all 8 claws was calculated. Before calving there were no differences between the groups of heifers within trial I or trial II, but the heifers in trial II had higher scores than those in trial I. Thirteen weeks after calving the scores had increased in both trials. In trials I the animals fed the high concentrate diet and kept on concrete floors had the highest score, and the type of floor had a greater influence than the level of concentrates fed. The heifers calving in the autumn had higher scores than those calving in the spring. The sudden change from being at pasture to being housed, and the events related to the periparturient period were the most significant factors for the development of sole haemorrhages.
Femtiosex uppbundna, höstkalvande förstakalvare (Försök I) och 21 uppbundna, vårkalvande, forstakalvare (Försök II) gavs en foderstat som var baserad på endera en stor eller liten kraftfodergiva med successiv början från tre veckor före beräknad kalvning. Hälften av djuren i Försök I uppstallades på gummimatta medan övrιga djur i Försök I och samtliga djur i Försök II ställdes på betongbåspall. Klövarna på samtlιga djur verkades och klövsulorna fotograferades tre veckor före beräknad kalvning och 13 veckor efter kalvning. Klövbilderna bedömdes och sulblödningar på varje klövhalva poängsattes varefter poängen från de åtta klövhalvorna summerades och angavs som sulblödningspoäng. Före kalvnιng förekom ιngen skιllnad mellan djurgrupperna ιnom något av försöken men alla grupper med förstakalvare ι Försök I hade lägre sulblödnιngspoäng än de i Försök II. Tretton veckor efter kalvnιng hade sulblödning-arna ökat i båda försöken. I Försök I hade de djur som fatt hög kraftfodergiva och som stod på betongunderlag den högsta sulblödningspoängen. Båspallsunderlaget hade större ιnverkan än foderstaten. De höstkalvande förstakalvarna (Försök I) hade högre blödningspoäng än de som kalvade på våren (Försök II). De mest sannolika orsakerna till utvecklingen av sulblödnmgar var inställningen från mjukt bete till ett hårdare båspallsunderlag samt faktorer relaterade till perioden kring kalvnιngen.